baguette.blogg.se

Det finns många fördelar med att känna internationella studenter, men den främsta av dem måste ändå vara när man blir bjuden på mat. I går kväll blev jag bjuden på pizzakväll hos en italienare jag kände och det kan ha varit det bästa som har hänt mig på länge! Vi var tio personer som tryckte pizza som blådårar, vilket inte var så konstigt med tanke på att ingen nog gör pizza bättre än italienare. Fantastiskt gott!

 

Nu har en knapp vecka gått och Amanda har åkt hem till Sverige igen. Det känns tråkigt att bli ensam här i lägenheten igen, men vi hann mycket roligt när vi delade mina 18 kvadratmeter. Till exempel så har vi...

 

Imorgon kommer hon, min finaste Amanda. Jag längtar så! Det är något speciellt med människor som har känt en under en lång tid. Jag minns alla de gånger vi har skrattat så att vi inte kunnat andas och alla de gånger hon har ställt upp för mig när jag har mått dåligt. Vi har delat så mycket tillsammans att det inte är klokt. Hon känner mig utan och innan och vet precis hur jag tänker och känner utan att jag behöver säga det.

 

Och imorgon kommer hon att vara här med mig i Frankrike, åh. Pepp pepp pepp

 

 

Den här helgen har varit rätt bra. Jag har bland annat blivit bjuden på en random brasiliansk matlagarfest av en kille jag känner där de dukade upp ett långbord med sjuka mängder mat (men framför allt sjuka mängder kött) varpå jag hamnade i ett galet matkoma. Majoriteten av människorna som åt var brasilianer vilket gjorde att man kände sig väldigt borta när de kom av sig och pratade portugisiska med varandra. Men trevliga var de och de betedde sig som en enda stor, glad familj vilket var fint.

 

 

Här sitter vi och väntar på att maten ska bäras in! Och JA, jag är medveten om att jag ser sjukt stel ut, haha.

 

Och så var det fredag igen. Det har hänt många bra saker den här veckan, som att jag ölade med ett gäng svenskar igår, äntligen fick prata svenska, men också att de har börjat sälja clementiner i affärerna! Jag vet inte varför, men jag blir så lycklig när de låter bladen sitta kvar på frukterna, de känns mer äkta då på något sätt. Titta bara vad fint!

 

En sak som inte är lika kul är att en hög av mina vänner åker hem till Colombia efter den här helgen. Jag kommer att sakna dem, det är alltid lika jobbigt att ta farväl av någon man vet att man aldrig kommer att träffa igen. Colombia och Sverige är ju så långt ifrån varandra. Men, därför ska vi se till att ta tillvara på helgen på bästa sätt och gå ut en sista gång tillsammans. Hörshej!

Vet ni vad? I lördags gick jag på mitt livs första hockeymatch (något som är väldigt skamligt med tanke på hockey praktiskt taget är religion i min kära hemstad). Det var en match mellan Lyon lions och L'avalanche Mont-Blanc. Det var väldigt underhållande och patriotiskt när publiken skrek: "Lyonnais" i kör för att heja på hemmalaget. Något som också var underhållande var att jag hamnade framför en man från Minnesota som jag tror till och med var mer engagerad i matchen än spelarna själva och högt ropade: "Thank you sir!" varje gång han tyckte att domaren hade fattat rätt beslut. 

 

Såhär såg vyn över hockeyarenan ut från våra sittplatser. Lyon är laget i rött.

 

Igår bestämde jag mig för att laga något jag har velat prova en lång tid, dumplings. Till min förvåning var det inte alls svårt och tog i princip ingen tid alls.

Det enda man behöver är en deg gjord av mjöl + vatten och valfri fyllning. Helst ska man kavla ut dem till små rundlar, men jag saknar kavel så tryckte ut dem med fingrarna istället. Det gick lika bra det! Jag fyllde mina med grönsaker och köttfärs stekta i soya.

 

Den här fredagen är en väldigt röd fredag med röda kläder och röd dricka från Hoegaarden (ja, jag skrattade högt när jag såg namnet första gången. Känns väldigt fel på något sätt).

 

Sen måste jag bara dela med mig av en sak jag såg på spårvaggnen idag. En liten kille med glasögon och en lite för stor mun löste en Rubiks kub på mindre än två minuter. Hans ansiktsuttryck efteråt var det bästa: helt oberörd. Jag beundrar honom.

 

Ha en fin fredag nu gott folk!

Hösten har äntligen kommit Lyon!!! Som jag har längtat efter krispig luft och löv i fina färger. Det känns så knäppt att det snart är mitten av november och att det ingen snö täcker gatorna än. Ännu mer knäppt känns det när jag tänker på att det inte kommer att falla någon snö här, det är ju inte bli vinter på riktigt om termometern inte visar plusgrader och man inte halkar så fort man sätter foten utanför dörren på grund av isen.

 

Jag vänder totalt upp och ner på mina dagar, kom hem klockan sju i morse och vaknade klockan fyra. Och jag gjorde precis samma sak dagen innan. Förvisso älskar att vara uppe sent, men det känns tråkigt när man vaknar upp och det redan är mörkt ute. Igår hade jag dock superroligt, så det gör inte så mycket att halva söndagen försvann! På en brasiliansk fest spenderade jag kvällen, som en av de få närvarande med europeiskt ursprung, alla dansade salsa och andra för mig okända danser så i början kände jag mig som en väldigt stel svensk. Men det blev bättre efter en stund!

 

 

Vaknade och det var redan eftermiddag. Tar det lugnt idag och funderar mest på livet osv.

Jag har alltid gillat fredagar. Kanske för att man ser en annan slags livslust i ögonen på människor på väg hem från jobbet eller kanske för att man får känslan av att allt är på något underligt sätt är möjligt på just en fredag. 

 

Jag vet inte varför jag älskar denna dag så mycket, men i vilket fall: idag är det äntligen fredag (samt långhelg eftersom måndag är en röd dag i Frankrike)!

 

Åh vad jag gillar denna stad, den är vacker, har nära till havet, varma nätter, färgstarka invånare och fantastiska byggnader. Även fast det finns alltför mycket kriminalitet för att en godtrogen person som mig ska kunna överleva så gillar jag staden och jag förlåter den för att den slukade min väns pass.

 

Jag och mina vänner anlände fredag kväll och återvände måndag dag. Lördagen började vi med att leta oss fram till Sagrada familia: ett ställe man inte kan beskriva med ord för att det är så vackert. På gatan utanför stod konstnärer och sålde tavlor, väldigt fint.

 

Nu är jag äntligen hemma från en allt annat än lugn och avkopplande weekend i Barcelona. Det som var tänkt att vara en nöjesresa fullproppad med sevärdheter och sangria blev istället en mardröm med fyra stulna mobiler, försvunna bankkort och ett stulet pass mindre än 24 timmar innan avresa. Herrejesus. Som tur är visade det sig att människorna på det brasilianska konsulatet var mycket hjälpsamma och fixade fram ett pass även fast ID-kort och hela faderullan saknades. De betalade till och med för det eftersom ingen av oss hade 500€.

 

 

Nu ska jag äta koreansk soppa min kompis Jin gett mig innan jag går och lägger mig. Trött som en tok är jag, men om ni väntar kanske det kommer upp några fina bilder från Barcelona. Men aldrig mer att jag vänder bort blicken om ens för en sekund från mina ägodelar. Mvh en Sofia som har tappat tron på att alla människor innerst inne vill en väl.

 

Det är få saker som får mig så less som när man krånglar till saker i onödan. Jag gillar människor som löser saker istället för att klaga och hitta problem som egentligen inte finns. Därför måste jag erkänna att om Frankrike hade varit en person hade jag hatat den egenskapen hos hen, för det kan omöjligt finnas någon som krånglar till det så mycket som henom.

 

Idag när jag besökte ett universitet för att skriva in mig för en kurs till våren visade Frankrike prov på detta. På hemsidan fanns en checklista över vad man behöver för att skriva in sig, därför såg jag också till att ha dessa saker med mig. Men, (tro mig, det finns alltid ett men) när jag sätter mig med handläggaren och börjar plocka fram dokumenten man behöver (kopia av sitt pass, slutbetyg på svenska, slutbetygen översatta till engelska/franska verifierade av skolan med stämpel samt två kort på sig själv) så berättar hon för mig att hon också behöver min födelseattest där härstamningen från mina föräldrar finns med. SERIÖST?! Man kan ju strypa någon för mindre. Jag valde att inte låta mitt vikingblod ta över denna gång, utan ska istället fixa fram det där jävla dokumentet. Men fy fan vad less jag är, I Sverige kan man för tusan ansöka över internet utan att de begär mer än en personlig kod!!!!!!!!! Nu ska jag tröstäta. Hej.

Idag var det extrapris på clementiner så jag köpte ett nät. Om jag känner mig själv kommer jag inte att sluta äta förrän det är tomt.

 

 

Vet ni vad? Tydligen är det en specialitet i Korea att koka kyckling i Coca cola, blanda ner grönsaker och lite soya för att sedan göra en gryta av det hela. När jag fick höra detta kände jag mig väldigt skeptiskt inställd; hur gott kan det egentligen vara att koka kött i läsk? Dock blev jag motbesvisad igår när min vän bjöd mig på middag. Himla gott var det! Mustigt, inte för sött, inte för salt och bara väldigt smakrikt. Om jag någon gång har avslagen cola drällandes hemma kommer jag definitivt att prova det igen!

Igår var jag på en tidig Halloweenfest som en business school anordnade här i Lyon. En vän till mig går där och fixade in oss på klubben som hette 42 (lite Liftarens guide till galaxen-känsla över det hela). Jag var utklädd till en zombie med fejkblod och söndertrasade kläder. Väl ute på klubben mötte jag en av mina störta rädslor i livet; en mördarclown. Jag sprang. Så sjukt obehagligt hjärtattack-läskigt. Killen hade verkligen gått in för rollen och jag blev minst sagt övertygad.

Svar: ja; jag äter de flesta av mina måltider i sängen. Det är rätt gött att bo ensam och att kunna göra precis vad man vill.