baguette.blogg.se

Frankrike är inte bra för mig. Varför? Jo, mina matvanor är allt annat än nyttiga här nere, tro mig. Här är några exempel på saker jag har ätit till middag den senaste tiden:

• crêpes med Nutella
• chips
• chokladpudding
• det ogrovaste brödet du kan hitta i ett bageri
• Twix
• pain au chocolat

Det är få saker som får mig så less som när man krånglar till saker i onödan. Jag gillar människor som löser saker istället för att klaga och hitta problem som egentligen inte finns. Därför måste jag erkänna att om Frankrike hade varit en person hade jag hatat den egenskapen hos hen, för det kan omöjligt finnas någon som krånglar till det så mycket som henom.

 

Idag när jag besökte ett universitet för att skriva in mig för en kurs till våren visade Frankrike prov på detta. På hemsidan fanns en checklista över vad man behöver för att skriva in sig, därför såg jag också till att ha dessa saker med mig. Men, (tro mig, det finns alltid ett men) när jag sätter mig med handläggaren och börjar plocka fram dokumenten man behöver (kopia av sitt pass, slutbetyg på svenska, slutbetygen översatta till engelska/franska verifierade av skolan med stämpel samt två kort på sig själv) så berättar hon för mig att hon också behöver min födelseattest där härstamningen från mina föräldrar finns med. SERIÖST?! Man kan ju strypa någon för mindre. Jag valde att inte låta mitt vikingblod ta över denna gång, utan ska istället fixa fram det där jävla dokumentet. Men fy fan vad less jag är, I Sverige kan man för tusan ansöka över internet utan att de begär mer än en personlig kod!!!!!!!!! Nu ska jag tröstäta. Hej.

Idag var det extrapris på clementiner så jag köpte ett nät. Om jag känner mig själv kommer jag inte att sluta äta förrän det är tomt.

 

 

Söndagar i Sverige var något jag hatade; ständigt söndagsångest och ständigt regnigt ruskväder. Här har jag istället picknick i en park, slumrar till utomhus och vilar blicken på en väldigt blå himmel. Söndagar i parc tête d'Or är bra, även fast det inte blir som man har tänkt sig eftersom affärerna stänger 12.30 på söndagar och man inte hinner köpa brieosten man så gärna ville ha. Det går precis lika bra att istället köpa med sig en Big Mac och pommes frites med dirre (dipp) och sedan hamna i paltkoma på en gräsmatta.

Detta är min nya favorit; chokladfylld bakelse med chokladtopping. Så himla god! Börjar dock tro att Frankrike kommer att ge mig diabetes av alla goda kakor och bakelser, sockerberoende som jag är.

 

 

Såhär ser den ut, en éclair.

Vet ni vad? Tydligen är det en specialitet i Korea att koka kyckling i Coca cola, blanda ner grönsaker och lite soya för att sedan göra en gryta av det hela. När jag fick höra detta kände jag mig väldigt skeptiskt inställd; hur gott kan det egentligen vara att koka kött i läsk? Dock blev jag motbesvisad igår när min vän bjöd mig på middag. Himla gott var det! Mustigt, inte för sött, inte för salt och bara väldigt smakrikt. Om jag någon gång har avslagen cola drällandes hemma kommer jag definitivt att prova det igen!

Igår var jag på en tidig Halloweenfest som en business school anordnade här i Lyon. En vän till mig går där och fixade in oss på klubben som hette 42 (lite Liftarens guide till galaxen-känsla över det hela). Jag var utklädd till en zombie med fejkblod och söndertrasade kläder. Väl ute på klubben mötte jag en av mina störta rädslor i livet; en mördarclown. Jag sprang. Så sjukt obehagligt hjärtattack-läskigt. Killen hade verkligen gått in för rollen och jag blev minst sagt övertygad.

Svar: ja; jag äter de flesta av mina måltider i sängen. Det är rätt gött att bo ensam och att kunna göra precis vad man vill.

 

Har man inget paraply får man improvisera. Men med tanke på att vintern här är regnig som tusan borde jag nog investera i ett ändå.

Innan jag flyttade till Frankrike var det många saker jag oroade mig för. Jag var rädd för att jag skulle ta fel flygplan och hamna i Portland istället för Paris, jag var rädd att jag inte skulle förstå någonting alls av vad läraren sade i skolan, jag var rädd att jag skulle glömma bort att en euro är värd nästan är nio gånger så mycket som en svensk krona och tänka "men oj, vad billigt det är med oxfilé här nere, let's äta!" och spendera en månadshyra på kött. Men mest av allt var jag rädd att jag skulle sakna Sverige, lilla Örnsköldsvik och mina vänner så mycket att jag skulle tvingas ge upp och flytta hem igen. 

 

Nu har jag bott här i snart två månader och jag kan ärligt talat säga att jag trivs som fisken i vattnet. Jag skulle inte vilja byta detta mot att jobba kvar på hemtjänsten i Örnsköldsvik för allt i världen. För visst, man kan slita sitt hår över den franska byråkratin och att fransmän ibland är löjligt dåliga på engelska (och nu pratar vi om en nivå som är dålig till och med för att vara fransmansnivå) men det är också lite det som är tjusningen med det hela.

 

Jag skulle ljuga för er om jag sade att jag inte saknade Sverige när jag åkte till IKEA för ett par veckor sedan och möttes av en fläkt av nygräddade kanelbullar och jag skulle ljuga för er om jag sade att jag inte saknade Sverige när jag sedan fick syn på knäckebrödsförpackningarna och påsarna med köttbullar i frysdisken. Allt här nere är annorlunda och ibland skrämmande, men jag kan ärligt talat säga att jag inte saknar Sverige tillräckligt för att återvända. Än.

Det är inte klokt vad många bilder jag tar här nere i Lyon. Snart kommer inte den externa hårddisken räcka till längre och jag får investera i ännu en. Men nog är det svårt att inte ta bilder när det är så vackert här! Jag älskar stenhusen, fönsterluckorna, de franska balkongerna, marknaderna, floderna Rhône och Saône som korsar staden och utsikten över kullarna som ligger en timmes bussfärd iväg.

 

Hej på er och välkomna till min blogg! Sofia är mitt namn och jag:

• är 19 år
• kommer från norra Sverige
• bor för tillfället i Lyon
• älskar klyftpotatis (och keso, älskar keso!)
• gillar att skratta
• har en svaghet för färggranna pennor och fina skrivböcker
• tackar aldrig nej till livemusik

Det är alltså jag som kommer att skriva den här bloggen vilken handlar om mitt liv i den franska staden de kallar Lyon. Här kommer jag att stanna under ett år för att lära mig franska, träffa nya människor och konsumera baguetter. Kanske kommer bloggen också att handla om den periodiska saknaden av fosterlandet som poppar upp lite nu och då, men mest av allt kommer den att handla om mitt liv här.

 

Bisous