tom
När främlingar kommer fram och frågar varför man ser så ledsen ut och man bara svarar: inget, inget alls. Lyckas klämma fram ett leende fastän man helst bara vill släppa fram de där tårarna som trycker på bakom ögonlocken. Och ingenting är fel, för det är ingenting längre. Det var knappt ens något. Ändå låter jag folk komma under huden på mig och det gör ont.
Detta jävla tonårshjärta.
Kommentarer
Trackback
