baguette.blogg.se

 

 

Hur ofta har man inte hört vänner beklaga sig över allt onyttigt de har ätit? Att de ångrar kakorna de stoppade i sig eller kebabpizzan med vitlökssås de beställde för att tämja bakfyllan. Jag kan ärligt talat säga att merparten av mina kvinnliga vänner får ångest efter att de har ätit något onyttigt. De ångrar sig och mår dåligt för alla de där onödiga kalorierna de har tryckt i sig, men är det så konstigt? Om man kollar sitt Instagramflöde tror jag inte att man behöver scrolla alltför långt ner för att hitta inspirerande bilder föreställandes ohälsosamt smala tjejer som peppar varandra att bli ännu smalare. "Skip dinner, wake up thinner". Överallt blir vi intalade att vi inte duger som vi är, att vår mage inte är tillräckligt platt, vår rumpa inte är tillräckligt rund och att våra armar inte är tillräckligt smala. Vi pressar varandra så hårt att vi inte kan se oss själva i spegeln utan att må dåligt. Och det är så dumt.

 

Jag förnekar det inte, jag själv mår dåligt över min kropp och det gör mig ledsen. Jag blir så ledsen när jag allvarligt överväger att stoppa fingrarna i halsen ibland när jag känner att jag har ätit för mycket. För vad spelar det för roll att man inte ser mina revben? Varför vill jag så gärna vara en storlek 34? Ja, jag blir ledsen. Jag blir ledsen för att jag trodde att jag var starkare än att låta mig påverkas så av alla dessa ideal som jag mycket väl vet är så jävla dumma och destruktiva.

 

Kan ni lova mig en sak? När ni äter en kaka, försök att må bra efteråt. Och framför allt: tillåt er själva att inte vara så perfekta jämt.