avsked
I kväll sade jag hej då till en vän. Rafael. Imorgon sätter han sig på tåget mot Paris för att sedan lyfta från marken och åka tillbaka till Colmobia. Det är jobbigt med människor man vet att man kommer att minnas för resten av livet. Och det som känns jobbigt nu är att Rafael är en sån människa. Han är en sådan man vill ha till bror, omtänksam, rolig, genomsnäll och bara en person man vet alltid kommer att ställa upp för en. Jag kommer att sakna honom som en tok.
Vi försökte att ta en seriös bild som minne, men som vanligt hade Jin och jag lite svårt att sitta stilla. Rafael och Ana blev dock fina. Älskade människor! Jag hoppas att vi ses igen trots att vi inte bor på samma kontinent. Det bara måste vi.
Kommentarer
Trackback
